Jag söker stillheten. Den där känslan av att få stanna upp och låta färgerna tala innan orden tar över.
När jag målar har jag sällan en tydlig plan. Jag börjar, och sen får målningen visa vägen. Färgerna möts och vilar mot varandra. Något växer fram, lager för lager, i sin egen tid. Det handlar om balans för mig, inte genom att följa regler, utan genom att lyssna in vad som behövs.
Naturen är min största inspirationskälla. Jag bär med mig skogens tystnad, mossans mjukhet, jordens rytm. Sedan jag flyttade till Ystad har ljuset här fått en plats i mitt måleri, havet, himlen, luften. Vattnet dyker upp ofta i mina verk. Det speglar, rör sig, bär på något inre.
Meditation och kontemplation är en del av min vardag, och The Gene Keys har fördjupat hur jag ser på det inre landskapet och hur det tar form i konsten.
Den röda tråden genom allt jag gör är stillheten. Jag vill skapa verk som fungerar som tysta rum, platser där du kan vila en stund, där tiden saktar in och du får möta dig själv.
Jag känner en närhet till Carl Jung och hans tanke om bilden som en väg mot självet. Inte som teori, som en levd process där det inre får ta form genom symboler och närvaro.
Det har blivit extra tydligt i mitt arbete med Bodymapping. Genom att arbeta nära kroppen, dess minnen och rytmer, har en hel serie verk vuxit fram. Bodymappingen är ett lyssnande. Ett sätt att låta det som finns lagrat i kroppen få ett visuellt uttryck, utan att behöva förklaras.
I dessa verk möts det intuitiva och det undermedvetna. Varje målning blir ett steg i en inre kartläggning, där bilden får bära det som ännu inte har språk.