Dela med sig?

Juli 2025

Jag sitter här i min ateljé i Ystad och känner att det är dags att börja dela med mig av vad det är jag egentligen gör här. Min lilla ateljé har blivit ett slags rede, fylld av möbler, färger och energi som jag långsamt har bott in mig i. Nu har måleriprocessen tagit fart på allvar.​Vissa målningar hade jag med mig sedan tidigare, halvfärdiga, påbörjade under andra tider och energier. Många av dem har jag vitgessat över, gett ett nytt lager, en ny början. Det är så processen fungerar för mig, den kommer i vågor. Jag lyssnar in, känner efter.

Färgen orange kallade på mig i våras, så jag började grunda flera canvasdukar i just den färgen. Tunnare lager följer, och sedan börjar något träda fram. Då börjar det verkliga utforskandet, hur ska det förstärkas, förtydligas, genom lager, teknik, struktur? Det går inte att skynda. Det kräver tålamod, kontemplation. Jag iakttar det som kommer fram, symboler, känslor, minnen. Och det är spännande. Nästan hisnande. För första gången på länge känner jag att jag verkligen är i processen, på riktigt. Och ja, det är också lite läskigt.

​Nu står jag här, med allt jag behöver, en ateljé, material, tid, och lär mig sakta att balansera arbete med vila, målning med promenader längs Ystads kust, bland rosor i Klostergården, skogar, blåbärsris, mossa och tystnad. Solreflektionerna, skuggorna, allt inspirerar. Nu när jag målar ser jag allt tydligare hur mina intryck förstärks, hur naturen runt mig speglar mitt inre.​När jag kände att jag behövde ta paus från canvas började jag experimentera med rispapper. Det ledde mig till något nytt, akrylpapper.

Jag hade aldrig tidigare målat på det, men jag blev fullständigt förälskad i både känslan och processen. Ljudet av pappret, dess struktur, hur det böjer sig och landar på bordet – allt detta talar till mig. Jag älskar tunga ark, papper som känns levande i handen.​Jag följer bara färgerna. Låter dem guida mig. Jag inser att jag målar för att finna stillheten och det nyfikna barnet inom mig samtidigt. Färgerna stillar mig, skapar ett utrymme för närvaro och inre lyssnande.​Ur det föddes ett nytt tema: inre landskap. De föddes på dessa ark. Inspirerade av Ystads kust, moln, ljus, och min resa i utforskandet om vem jag är.​

Katterna har också smugit sig in i målningarna, deras stillhet, närvaro, integritet. Hur de äger ett rum genom sin blotta existens. De fascinerar mig. Liksom mystiska landskap, sådana jag älskade som barn, Trolltyg i tomteskogen och liknande världar. Nu lyfter jag fram mina målningar och ser var de vill leda mig. Det är spännande. Och jag älskar papper. Framför allt tunga, levande ark.