All Posts

Jag målar skuggor som ingen vill ta i. Jag målar tystnader som ropar inuti. Jag målar för att färgen är ärlig när orden inte räcker till. Min kropp är ett andligt nervsystem, där färgerna är impulser, som bär budskap. Jag är inte här för att förstå allt. Jag är här för att lyssna på det som inte längre vill vara dolt. Och när jag målar får det röras. Får det lämna. Får det bli ljus i formen av en ny färg. Bodymapping process

Reflektion från ateljén Min konst är stillsam. Den skriker inte. Den cirklar snarare än driver framåt. Jag målar inte för att visa något, utan för att spegla. Figurer, former, rörelser. Tystnader att kontemplera i. Ibland börjar det med en tom yta och bara en känsla. Ibland är det en färg som vill komma först. Men det slutar alltid där det började, i ett andetag. I ett ögonblick där allt bara får vara. Marita🌺 Inspiration från Naturen.

Kan jag känna skillnaden mellan en paus som ger klarhet och en paus som undviker något? Var sitter den skillnaden i kroppen? Den meningen har följt mig in i ateljén den senaste tiden. När jag gör Bodymapping och låter målningen vila en stund, märker jag att pausen i sig börjar prata med mig. Det är som om något i kroppen träder fram just när jag inte gör någonting alls. Ibland är pausen mjuk. Den känns som ett djupt andetag som äntligen landar. Axlarna faller ner. Kroppen öpp

Just nu håller jag en workshop i Bodymapping, där kvinnor får möta sig själva. Och jag måste bara säga, det är så vackert att få hålla det här rummet. Vi målar kroppar. Inte som de ser ut i spegeln, utan som de känns inifrån. Lager på lager. Färg på känsla. En plats på kroppen som behöver bli sedd, den får en färg. Ett område som burit tystnad länge, det får ett lager till. Och jag ser vad som händer. Hur någon först tvekar, sen målar ett streck, och så plötsligt hörs en djup

Just nu har jag den stora glädjen att några vackra själar provar på bodymapping tillsammans med mig i en liten workshop. Det känns otroligt spännande att få följa deras processer, allt som väcks när man lyssnar inåt, skapar fritt och låter kroppen visa vägen. Det här arbetet ger mig nya insikter hela tiden. Om livet. Om gemenskap. Om hur fint det är att få dela, att få uttrycka sig utan krav, och att samtidigt vara helt i sin egen process. Själv är jag inne på min femte bodym

En reflektion om blockering, Dopamia och ett långsamt andetag. Hela den här resan med mina målningar började med att jag kände en slags blockering. Något i mig ville vidare, men jag kom inte igenom. Jag försökte först trycka mig fram, hitta vägen med viljan. Men rörelsen kom inte därifrån. Den började först när jag slutade försöka tvinga fram något. När jag tillät mig själv att stanna upp och lyssna. Och i det mellanrummet, där kom den första impulsen. Så började processen.

Följ min spännande inre resa under fliken Projekt.

Juli 2025 Jag sitter här i min ateljé i Ystad och känner att det är dags att börja dela med mig av vad det är jag egentligen gör här. Min lilla ateljé har blivit ett slags rede, fylld av möbler, färger och energi som jag långsamt har bott in mig i. Nu har måleriprocessen tagit fart på allvar.​Vissa målningar hade jag med mig sedan tidigare, halvfärdiga, påbörjade under andra tider och energier. Många av dem har jag vitgessat över, gett ett nytt lager, en ny början. Det är så

Dagens reflektion den 28 oktober: Idag valde jag en kortare och långsammare promenadrunda istället för att prestera en längre. Det blev en upplevelse av både en liten dopaminkick, känslan av att ha gjort något, men också en inre oxytocintoning, ett lugn. Genom att inte pressa kroppen till max, undvek jag också ett kortisolpåslag. Jag kom hem med energi kvar, tillräckligt för att gå vidare till ateljén och skapa. Detta blev en påminnelse till mig själv: Att coacha mig själv ha

Välkommen till min blogg, ett levande fält där konst, kropp, rytm och själ möts i vardaglig rörelse. Här delar jag inte bara vad jag skapar, utan också hur  jag skapar, och varför . Jag skriver om: Promenader som ger insikt. Små val som förändrar energi. Måleri som speglar inre process. Självcoachning och kroppslig visdom. Vägen mellan dopamin och oxytocin. Det här är inte en dagbok, inte heller en undervisning. Det är en samvävning. Ett arkiv av ögonblick där livet får tala,